Kristinvitamin

Och så bockar vi av ännu en ö i Filippinerna (en av deras 7 000+). Om man skulle gå in för att besöka alla öar i Filippinerna, och tillbringa en dag på vardera, skulle man få spendera 20 år. 20 år! (hur sjukt!?).

För att komma till Mindoro åkte vi först båt från Caticlan till Bulalacau. Från Bulalacao åkte vi en minst sagt obehaglig van-tur till San Jose. Kvinnan som satt bakom mig blev åksjuk och spydde i en påse typ hela vägen. Stackars! Väl framme i San Jose blev vi varse om att vi kommit fram för sent för att ta oss vidare till Sablayan så vi fick helt enkelt sova en natt i San Jose. 

En så gullig man hjälpte oss från busstationen till ett hostel som låg nära där han själv bodde. Han hade jobbat klart sitt skift och ”skulle ändå förbi på vägen hem” så han körde oss ända fram till dörren, hjälpte oss in och pratade med personalen samt bokade rummet åt oss. Vi försökte ge han en liten peng för besväret men han vägrade ta emot det. Detta säger en hel del om hur Filipinos är - så snälla och hjälpsamma och kräver ingenting tillbaka. Vi hoppas att han fick någon slags provision från hostelet. 

På morgonen dagen efter kom vi till sist i väg mot Sablayan i van. Tricyceln körde oss sen så långt fram det gick, men sista biten krävdes det att man åkte en liten båt för att komma över till Gustav’s place där vi bodde. Det var ett prisvärt boende, en bungalow nära stranden, men maten var inte så jättebra. Däremot resorten bredvid hade superbra mat så jag och Tim gick dit och käkade istället. Ägaren av den restorten hade en liten apa som husdjur och den var så söt! Den hette Moi Moi. Tim blev helt kär i den (som ni kan se).

Jag har tvingat honom att själv berätta lite om deras tur eftersom jag själv inte åkte med. Kommer i nästa inlägg :) 

---

And off to another island in the Philippines (one of their 7,000+). If you were to visit all the islands in the Philippines, and spend a day on each, you would spend 20 years. 20 years! (Crazy!?).

To get to Mindoro we first went by ferry from Caticlan to Bulalacau. From Bulalacao we went for an pretty unpleasant van trip to San Jose. The woman who sat behind me was sick and threw up in a bag during the whole trip to San Jose. Poor girl! Once in San Jose we became aware that we arrived too late to be able to take a van to Sablayan so we simply had to sleep one night in San Jose.

A very kind-hearted man helped us from the bus station to a hostel that was close to where he lived. He had just finished his shift and "would pass by the hostel anyway on the way home" so he drove us all the way to the door, helped us inside the hostel and talked to the staff to book the room for us. We tried to give him some money but he refused to accept it. This says a lot about how Filipinos are - so kind and helpful and expects nothing back from you. We hope he received some kind of commission from the hostel.

In the morning the following day we finally headed towards Sablayan by van. The tricycle then drove us as far as it could, but the last bit we were required to jump onto a small boat to get over to Gustav's place where we lived. It was an affordable accommodation, a bungalow close to the beach, but the food wasn't that great. However, the resort next door had great food so I and Tim ate our dinner there instead. The owner of the resort had a little monkey as a pet and it was so cute! His name was Moi Moi. Tim fell in love with him (as you can see).

Before dinner we had some snacks and played Volleyball during sunset and some Filippinos who passed by joined in and played with us for a while. So cozy. We went to Sablayan mostly because Tim wanted to dive at Apo reef - on of the world's largest reef (second largest according to some sources)!

I have forced him to write a little something about their trip because I did not go myself. You will read it in the next post :)