Kristinvitamin

Vi stannade på Gili T i tre nätter och åkte sedan vidare till Lombok. Vi bokade boende lite utanför Kuta och båten kom i land i Bangsal så vi stod länge och dividerade med taxi-chaufförerna när vi kommit fram om priset. Det slutade med att taxichauffören sa: Ni får det för 170K om jag kan få din (Tims) t-shirt. Hahah! Så sjukt - och ännu sjukare var kanske att Tim gick med på det! 

 

Vi åkte till homestayet och lämnade våra grejer, hyrde moppe och åkte till närmaste sjukhus då Tim behövde ta bort stygnen. Tim hade hört att man kunde pruta även på sjukhus så det provade vi - prutade ner 25%. Sjukt ändå! Såret ser förresten väldigt fint ut och läker bra, men det får nog inte bli för hetsiga aktiviteter ännu.

Morgonen efter ställde vi inte klockan vilket var typ första gången på hela resan. Man vill liksom ta vara på dagen och eftersom både jag och Tim naturligt gillar att sova på morgonen så vill vi ställa klockan så att vi kommer upp och gör något vettig av alla dagarna. Visst, vi är iväg och reser länge, men vi stannar inte så länge på varje ställe och vi vill hinna se så mycket som möjligt.

Vi käkade bananpankaka med choklad till frukost och åkte sedan till Selong Belanak-stranden. Den var väl fin, men inget särskilt. Har vi kanske börjat blivit kräsna efter alla drömmiga Filippinska stränder? :o Saknar...

Vi låg en stund och bara solade. Insåg att det var ganska länge sedan vi strandhängde, så det var skönt. Vi var lite fram och tillbaka om vi skulle åka tillbaka till några stränder som låg nära boendet eller om vi skulle chansa och fortsätta åka till ett random ställe som Tim hittade på kartan. Vi valde det andra alternativet.

Moppepojken är redo.

Det var inte så mycket att se där kanske (en fin strand med sjögräsodling) men vi träffade Annie som hade så mycket intressant att berätta. Hon hade gått in 100% för att hon måste lära sig engelska eftersom det händer att turister åker förbi och hon försökte hjälpa dem men kände sig alltid begränsad i språket. Hennes engelska var bättre än min och hon har lärt sig via youtube, filmer, etc - helt självlärd. Nu volontärjobbade hon i en skola i området där hon bodde. Vi fick höra om hur det var här under jordbävningen i somras och hur hon hade varit medoch hjälpt barn i norra Lombok, som blev hårdast drabbat av jordbävningen. En så fin människa. Vi köpte lunch av dem (de hade också en liten närlivs) och satt och pratade länge. 

Annie (längst bak i mitten) och hennes familj och vänner.

Tim är fashinerad av kossorna.

Snyggt med moppehjälm.

 

Efter det åkte vi en lång moppetur tillbaka och satte oss på en restaurang och beställde pizza och tog en varsin drink. Det var ju ändå påsk så lite får man väl fira tänkte vi. (De hade dessutom happy hour så det passade ju perfekt för backpackers). Stället hette Shu och jag kan verkligen rekommendera det! God pizza, bra drinkar och sååå vacker utsikt

---

We stayed at Gili T for three nights and then went on to Lombok. We booked accommodation outside of Kuta and the boat arrived in Bangsal so we argued a long time with the taxi drivers about the price. It ended with the taxi driver saying: You can get it for 170K if I can get your (Tim's) t-shirt. Hahah! So crazy - and Tim agreed!

We went to the homestay and dropped our bags, rented scooter and went to the nearest hospital because Tim needed to remove the stitches. Tim had heard that you could even bargain in a hospital so we tried it - and got the bill down by 25%. Mad! The wound looks very nice and heals well, but we should stay away from too much sports/activities. 

The following morning we did not set an alarm, which was kind of the first time for the whole trip. We want to take advantage of the full day and since both I and Tim naturally like to sleep in the morning, we want to set the alarm to make sure we will have time to do a lot of stuff. Sure, we are traveling for a long time, but we do not stay so long in all the places and we want to see as much as possible.

We ae banana pancake with chocolate for breakfast and then went to Selong Belanak beach. It was fine, but nothing special. Maybe we got too used to the dreamy white Filipino beaches? : o Miss it ...

We lay there for a while and sunbathed. Realized that it was quite a while since we got a proper beach day, so it was nice. We went back and forth about if we were to go back to some beaches that were close to the accommodation or if we were to take a chance and continue to a random place that Tim found on the map. We chose the second option.

There wasn't so much to see there (a nice beach with seagrass cultivation) but we met Annie who had a lot of interesting stories to tell. She just decided one day that she had to learn English because it happens that tourists go by and she tried to help them but always felt limited in language. Her English is better than mine and she learned through youtube, movies, etc - completely self-taught. Now she volunteered at a school in the area where she lived. We were told how things was here during and after the earthquake this summer and how she had helped children in northern Lombok, were the earthquake caused most damaged. Such a nice woman. We bought lunch from them (they also had a small convenience store) and talked for a long time.

After that we went back the long scooter journey to a restaurant and ordered pizza and a drink. After all, it was Easter so we had to celebrate, we thought. (They also had happy hour so it suited perfectly for backpackers). The place was called Shu and I can highly recommend it! Good pizza, great drinks and sooo beautiful views!